EVS - den lilla volleybollklubben som blev bäst i Sverige

En lagbild från volleybollens pionjärtid i Ängelholm. Engelholms Volleybollklubbs herrlag från mitten av 80-talet.

Övre raden från vänster: Pelle Nordström, Ronnie Persson, Mats Lindberg, Calle Boo, Jonas Andersson, Bo Olsson, senare legendarisk ordförande och Staffan Skoog.

Knästående från vänster: Ulf ”Ragge” Larsson, Björn Olsson, Petter Hallenheim, Jonny Skoog och Ulf Larsson.

EVK började på allvar röra på sig på 90-talet. 1991 belade herrarna en fjärdeplats och damerna en femteplats i division 2. Våren 1992 var damlaget på väg att degraderas men räddades kvar tack vare en gratischans. Säsongen efter var framgångsrik och en andraplats belades. Damlaget, som nu klubbens förstalag, flyttades upp i division 1 inför spelåret 93/94. Laget förstärktes men sejouren blev bara ettårig och 94/95 var EVK tillbaka i ”tvåan”. Herrlaget alternerade mellan ”tvåan” och ”trean” under dessa år. Nu började en satsning på ungdomarna. Framförallt tjejerna, i Ängelholm fick upp ögonen för volleybollsporten. Klubben avsatte nu stora pengar till ledare-, tränar- och turneringskostnader. En satsning, som blev succé var d. s.k. “skolvolleybollen” för årskurserna 1-6, kallat EV4. Ur den verksamheten skulle så småningom blivande elitspelare rekryteras. Våren 96 gick EVK: s damer till kval till division 1. Något avancemang av egen kraft blev det inte men på hösten 96 fick EVK en gratisplats i ”ettan”. Säsongen 96/97 hängde EVK-damerna kvar i division 1. I klubben fanns också EVT, ett ”veteranlag”, som bestod av tidigare, framgångsrika spelare. Våren 1997 skördade EVT stora framgångar med uppflyttning till division 2 våren 97 och till ”ettan” säsongen efter. Under säsongen 98/99 skulle i så fall de båda damlagen hamna i samma serie. Nu blev det inte så!

EVS är en ung förening. Grannklubben Örkelljunga Volleybollklubb med elitlag både på herr- och damsidan erbjöd nämligen EVK, att överta deras plats i dameliten. ÖVK ansåg sig inte ha ekonomi för att hålla två lag på elitnivå. EVK tackade ja och hösten 1998 debuterade Ängelholmslaget i elitserien i volleyboll. Nu under namnet EVS. Debutsäsongen i elitserien nådde laget kvartsfinal men där blev det stopp mot Uppsala. 

Herrlaget fanns kvar i EVK med något lägre ambitioner. Målsättningen var att nå division 1 och inför säsongen 99/00 nåddes det målet. På den nivån spelar herrlaget fortfarande. Sedan 2003 kallas hela klubben EVS.

Säker seger hemma mot Spårvägen, 2-0, hösten 1999. Lisa Back följer med spänning Maria Asps returtagning.

Framgången för damerna gav mersmak och siktet var inställt. Målet var att bli svenska mästare.

EVS, Engelholms Volleybollsällskap har en imponerande meritlista sedan debuten i elitsammanhang 1998. Det är först och främst klubbens dam- och ungdoms-volleyboll, som skördat stora framgångar. Det var ungdomarna, som först visade vägen och det har de gjort också fortsättningsvis. 2002 tog damer U21 SM-guld. En prestation, som upprepades 2004 och 2009. De senaste åren har de yngre lagen, U-15, flickor samt U-19, flickor blivit svenska mästare. U-15 även i Beachvolleyboll.

Det som skulle sätta Ängelholm på volleybollkartan både nationellt och internationellt var emellertid damernas elitverksamhet. Första stora elitframgången kom 2005, då det blev SM-silver under ledning av Martin Johansson. Det första SM-guldet erövrades 2006, vilket då var en stor sensation. Nyetablerad tränare i EVS då var den sedermera förbundskaptenen Tina Celinder Nygren.

Med Fredrik Tågsjö, som sportchef och Celinder Nygren som tränare förstärkte EVS sin position som ett av topplagen i svensk damvolleyboll.

SM-final 2006 mot Elverket. Det första SM-guldet hemfördes. Vild glädje efter en framgångsrik nätduell. Emelie Nilsson till höger, Kerstin Ramberg i mitten och Jennifer Telfer med ryggen mot fotografen.

Guldjubel, laget som hemförde det första SM-guldet.

Främre raden från vänster: Veri Rizzoll, Katrin Dudarenko, Ewa Kalinowska, Maria Bornesson

Bakre raden från vänster: Anna Nordström, Emelie Nilsson, Kerstin Ramberg, Åsa Eriksson, Linda Paradi, Tina Celinder Nygren, Jennifer Telfer, okänd, Kimme Rosenqvist.

Det handlade om en målmedveten satsning för framtiden. EVS har dominerat svensk damvolleyboll i 10 år, Grand Prixtvåa 2006, SM-silver 2006/07, brons 07/08, svenska mästare även 2009, tvåa 2010 och 2011, brons 2013.

Meriter i övrigt, Grand Prix-vinnare 2009, 2010, 2011, tvåa 2012 Nordiska klubbmästare 2010 och 2011. Utan utländska importer hade EVS inte nått toppen. Ewa Kalinowska(Polen), spiker, Jennifer Telfer(Canada), center, Naoko Hashimoto, passare var de mest framträdande. Grunden var lagd till det som skulle bli Sveriges bästa Volleybollag, på damsidan, genom tiderna. 

De exempellösa framgångarna 

2013 lämnade Celinder Nygren EVS. Klubben gjorde nu ett försök med en utländsk tränare, Mariusz Bujek från Polen. Det blev ingen succé. Han stannade bara en säsong och sommaren 2014 tog en av legendarerna inom svensk volleyboll över EVS. Med 394 landskamper och ett antal internationella meriter i övrigt är Per-Anders Sääf en av de främsta inom sporten i Sverige någonsin och nu skulle han föra Engelholm tillbaka upp till översta toppen, efter sex långa år utan SM-guld.

Landslagets passare Sofie Sjöberg bröt visserligen sitt kontrakt, men den amerikanska spelfördelaren Hannah Allison anslöt istället, liksom Jennifer Cross, center från Kanada, och Sophie Wallner, spiker från Österrike. De kompletterades bland andra av de egna EVS-produkterna Kim Andersson, Anna Haak och Isabelle Haak, så Per-Anders Sääf fick ett fantastiskt material att jobba med och det blev SM-seger direkt, våren 2015.

Redan i hemmapremiären hade de regerande mästarna Hylte/Halmstad, Sääfs gamla klubb, fått storstryk och segrarna radades upp på löpande band. I mitten av februari tog Engelholm sin 21:a seger i rad i elitserien, borta mot Svedala, och efter serieomläggningen var det nytt rekord i svensk volleyboll, under en och samma säsong.

Den granna sviten fortsatte under slutspelet, det blev först tre raka matcher i kvartsfinalerna mot Gislaved och i semifinalerna mot Katrineholm och sedan krossades Hylte/Halmstad av bara farten. Med blott 15-åriga Isabelle Haak som den stora stjärnan blev det 3–0 även i guldmatcherna och när den sista segern säkrades, hemma i Kungsgårdshallen, var det Isabelle som slog in avgörandet.

Svenska mästarna 2015

Bakre raden från vänster: ”Bella” Haak, Jennifer Cross, Sofie Waldner, Hanna Alison, Mikael Thorildsson, Linn Abrahamsson, Mimmi Flemark, P.A. Sääf(tränare)

Främre raden från vänster: Kim Andersson, Julia Axelsson Svärd, Thea Thulin, Linn Englund, Anna Haak, Nathalie Svensson, Karin Jönsson Vikterlöf.

Året därpå fick EVS klara sig utan storasyster Haak, när Anna bestämde sig för att flytta till USA för att studera på college och spela volleyboll. Samtidigt försvann alla de utländska proffsen och efter SM-guldet valde dessutom veteranerna Linn Englund och Karin Jönsson Vikterlöf att trappa ner. Till slut återstod bara Isabelle Haak ur den senaste startsexan och i seriepremiären blev det storstryk mot Hylte/Halmstad. Men tränare Sääfs arbete gav efterhand resultat, nya passaren Fanny Andersson, från Örkelljunga, utvecklades till landslagsklass och Isabelle Haak blev bara bättre och bättre. Vid 16 års ålder dominerade hon den svenska elitserien som ingen annan tidigare gjort och med stora framsteg även från den oprövade center Tanja Sjöholm, värvad från Sollentuna, och med tre starka proffs, Erin Kirby, Priscila Kenia och Erin Fairs, hittade EVS klassen igen.

Isabelle Haak rankades nu som det största löfte svensk volleyboll fått fram, mitt under slutspelet avslöjades att hon skulle bli proffs i den franska toppklubben Beziers Angel, men först hjälpte hon sin moderklubb till ännu en SM-titel. Hylte/Halmstad vann en av semifinalerna, men EVS tog hem matchserien med 3–1 och sedan blev det tre raka vinster i finalerna mot Örebro.

Isabelle Haak var inte den enda förlusten efter guldet 2016. Inför den nya säsongen var det inte många som trodde på EVS. Återigen fick Per-Anders Sääf bygga ett helt nytt lag, kring den hårdsatsande passaren Fanny Andersson, men återigen lyckades han få ihop det. De utländska importerna hette det här året Arica Nassar, Carnae Dillard och Janae Vander Ploeg och bland svenska nyförvärv kan vi bland andra nämna liberon Klara Andersson, från Tuve i Göteborg, och den 16-åriga centern Tilde Thun, från Ystad. Laget vann GP-slutspelet igen, det blev bara en enda förlust i elitserien och efter 3–0 mot såväl Lund och Lindesberg i kvartsfinalerna respektive semifinalerna väntade Hylte/Halmstad och det tredje raka guldet säkrades, i den fjärde finalen, uppe i Halmstad.

Historien från 2016 upprepades sommaren 2017 och den skicklige sportchefen Fredrik Tågsjö hade ett stenhårt jobb innan den nya EVS-truppen kunde spikas. Totalt nio nya spelare plockades in men inför seriestarten fick ändå de regerande mästarna för ovanlighetens skull finna sig i att vara favoriter. Högerspikern Kaleigh Nelson var ett nytt klipp från USA, Spännande centern Elsa Arrestad, värvad från Lindesberg, hade dock stora skadeproblem och ett tag var även amerikanskan Emily Sklar ur spel. Efter tre raka seriesegrar fick EVS nöja sig med en andraplats i grundserien, efter Hylte/Halmstad. I slutspelet var ängelholmarna återigen starkast. Rutinerade liberon Verena Rizzoll gjorde en lyckad comeback och efter kvartsfinaler mot Svedala och semifinaler mot Örebro väntade en ny drömfinal mot Hylte/Halmstad. Här började motståndarna bäst, med en seger hemma i Halmstad, men med amerikanskan Tess Rountree som ankare tog Engelholm över totalt. Guldet säkrades i slutet av april, hemma, efter 3-1 i matcher inför fullsatta läktare i Kungsgårdshallen.

Guldjubel våren 2018 efter att laget krossat Örebro med 3-0 i den avgörande matchen

Liggande framför guldhjältarna Per-Anders Sääf

På knä från vänster: Klara Andersson, Tilde Thun, Sofia Erlandsson, Nora Andersson, Matilda Ekholm, Veri Rizoll

Stående från vänster: Fanny Andersson, Tess Rountree, Kirsten van Leusen, Elsa Arrestad, Emely Sklar, Kaleigh Nelson

Trots full pott, fyra raka SM-guld, fick inte Per-Anders Sääf fortsätta som tränare och inför hösten 2018 plockade EVS högst oväntat istället in amerikanen Patrick Aparicio, som de senaste åren jobbat i Falkenberg. Samtidigt flyttade passaren Fanny Andersson till Finland och hennes ersättare Vilma Andersson kom direkt från volleybollgymnasiet. Men Vilma blev ett av årets stora utropstecken, liksom spikern Matilda Ekholm, som värvats från Ystad och nu var mogen för sitt stora genombrott. Truppen blev komplett när centern Taylor Brisebois anslöt, strax efter nyår. Patrick Aparicio kunde till slut summera en helt fantastisk debutsäsong i klubben. EVS vann alla sina seriematcher och med facit i hand var en kvartsfinalförlust mot Hylte/Halmstad enda plumpen. Femte raka SM-guldet var ett faktum, efter en utklassning mot Örebro, 3-0.

Svenska mästarna 2019

Bakre raden från vänster: Filippa Nordblad, Linn Englund, Patric Aparcio(tränare), Nellie Fredriksson, Kirsten, Hanna Ardenvik, Betty Ohlm, Daniella Åström, Mary-Kate Marshall, Tayler Brisebois, Sophie Carpentier, Anders Håkansson.

Främre raden Bfrån vänster: Veri Rizzol, Tilde Thun, Matilda Ekholm, Julia Axelsson Svärd, Nora Andersson, Klara Andersson, Vilma Andersson, Sofia Erlandsson.

Segerrecepten har varit de samma år efter år. Klubben har hela tiden satsat på rutinerade och duktiga tränare, truppen har byggts kring tre starka utlandsproffs och i den här miljön har hela tiden unga svenska spelare utvecklats till toppelit. Med lysande resultat. En av punkterna i klubbens vision handlar om att EVS vill vara den förening som etablerar svensk damvolleyboll ute i Europa och det är klubben på väg att göra nu. Många av klubbens ideella ledare bör i detta sammanhang hyllas. Det är deras stora arbete, som skapat EVS framgångar. En speciell hyllning går till Bosse Ohlsson med 35 styrelseår bakom sig. Det kan tilläggas, att Bosse fortfarande jobbar för klubben. 

Lars Carlsson 

Lennart Norlöv