I oktober 1951 genomfördes VM i modern femkamp i Sverige.
Fäktmomentet ägde rum i Ängelholms idrottshall inför ett tusental åskådare.
Bland de tävlande fanns Lasse Hall sedermera dubbel olympisk mästare i grenen.
Kanske skapade evenemanget intresse för sporten. Det var framförallt på
Flygflotiljen(F10), som intresset var stort. Därifrån kom den ene av två
instruktörer, kapten Helge Bäckander. Den andre var en civilist, folkskollärare
Eric Münter. Verksamheten växte snabbt och klubben lyckades att knyta den
italienske fäktmästaren, f.d. europamästaren Gargano, nu naturaliserad svensk
boende i Malmö, till träningen. Andra fäktare i klubben var Lars Hillford,
Bertil Jönsson och Sven Andersson, mer känd som revykung i Ängelholm.
1955 bildades Ängelholms Fäktklubb och redan första året
arrangerar man Skånska mästerskapet i Ängelholms idrottshall. Sammanlagt 28 fäktare
från åtta klubbar deltog och 168 matcher genomfördes. Tre ängelholmare deltog,
två av dessa var Amelin och Münter. Den senare, tidigare svensk juniormästare
på värja, lyckades bäst och var snubblande nära en finalplats. Amelin blev för
övrigt femma i Skåne-DM på värja 1956.
Intresset för sporten avtog ganska snabbt i Ängelholm men i
slutet av 1980-talet fick den en kort renässans. Fäktningsklubben(FK)
Luntertun bildades 1989. Det var det växande intresset för modern femkamp som
låg bakom. Stig Backlund, med förflutet inom femkamp, om än vinterfemkamp,
Börje Strand, fäktningstränare, samt Staffan Sandberg från ÄSS var de som låg
bakom Luntertuns tillkomst. Några större framgångar hade inte klubben under
1990-talet. Två lovande värjfäkterskor kan dock nämnas, Theresa Bek under
tidigt 1990-tal samt Lena Sellman, rankad etta i Sverige, som junior och
kvalificerad till ungdoms-VM i Mexico 1995.
I den här vevan
nådde för övrigt en annan ängelholmare en del fina framgångar i den här
sporten. Björn Mårlid satsade visserligen i första hand på modern femkamp, men
som ett led i träningen ställde han även upp i renodlade fäktningstävlingar. På
meritlistan finns till exempel ett JSM-silver i lag, med Halmstad FS, och två
JSM-guld i lag, med Aramis, i slutet av 1980-talet.
- Fäktning var
annars lite av en akilleshäl. Jag var inte alltid tillräckligt het, ibland till
och med för snäll, kommenterar Björn, många år senare.
- Jag jobbade
rätt mycket med mental träning och det hjälpte. Jag kom på rätt metod lite för
sent, bara. Men visst hände det någon gång att jag vann fäktmomentet i
femkampen, men det var ju bara ett delresultat.
