Föreningshistoria Ängelholms Fotbollsförening

Fotboll 1976-1979 

En ny fotbollsförening bildas. 

Idéerna om, att de två föreningarna skulle bli en fördes under 1975 och efter långa och intensiva diskussioner kom klubbarna allt närmre ett samgående.

Framförallt var det i spelarleden, som frågan diskuterades. Drömmen var att föra upp ett Ängelholmslag till elitfotbollen och snart insåg en majoritet av klubbmedlemmarna att något måste hända för att visionen inte enbart skulle förbli en dröm. En grupp över klubbgränserna fick den svåra uppgiften att sy ihop en överenskommelse mellan klubbarna om ett samgående.

I Skörpinge GIF.s styrelseprotokoll från den 9 maj 1975 står det i paragraf 5:

”Kontakt med ÄIF skall tas angående sammanslagning”.

Vid nästkommande möte uttalade sig en enig styrelse, om att det var nödvändigt med en sammanslagning för att ”få upp fotbollen i Ängelholm på ett högre plan”. Kontakt togs med ÄIF:s styrelse samma sommar och förslaget mottogs positivt men hos några enskilda medlemmar var tongångarna inte lika positiva. Det var inte lätt! Framförallt inom det ”gamla gardet”, hystes det en stor misstro mot en sammanslagning. Det var många hårda ord och bittra tårar, som fälldes innan avtalet var i hamn.

Hösten 1975 fanns det en majoritet för fusionen och en interimsstyrelse valdes för att förbereda den formella sammanslagningen. Den bestod av Jan Denckert, Bert Lundqvist, Allan Johansson, Skörpinge GIF och Kjell Göransson, Curt Goedecke, John Anderberg från Ängelholms IF. En ny tränare utsågs och det blev Lars-Göran Persson, tidigare tränare i Ängelholms IF. För att förbereda sammanslagningen spelade en kombination från de båda klubbarna en match mot HIF. Matchen spelades torsdagen den 4 december 1975. Ängelholms Fotbollförening (ÄFF) ställde upp med följande spelartrupp denna minnesrika kväll:

Tony Svensson, Mikael Anderberg, Kenneth Nilsson, Per-Olof Borggren, Sven-Inge Quist, Lars Olofsson, Bo-Göran Svensson, Lars Carlsson, Göran Nilsson, Göran Nordblad, Ingmar Grönvall, Mats Ahlin, Dennis Plan, Anders Knutsson samt Ronny Pettersson. Många av dessa skulle bilda stommen i laget säsongen 1976.

Vädergudarna var inte nådiga denna tidiga decemberkväll. Det regnade hela matchen och en stark vind blåste i planens längdriktning. De som någon gång besökt ishallens grusplan kan föreställa sig hur det var. Det nykomponerade laget var emellertid fullt av entusiasm och helsingborgarna fick sensationellt vända hem med en 2-3 förlust i bagaget. Tränaren Lars-Göran Persson var smått euforisk över insatsen och öste beröm över den starka laginsatsen. Ett exemplariskt försvarsspel med en effektiv forechecking var, enligt tränare LG, segerreceptet.

Det historiska första ÄFF-målet gjordes av, den allt för tidigt bortgångne, supertalangen Göran Nordblad. Han spädde på med ytterligare ett mål innan det blev Bo-Göran Svensson förunnat att slå in segermålet. Den nya klubbens namn blev Ängelholms Fotbollförening. Klubbfärgerna bestämdes till gult och blått. Det blev en renodlad fotbollsklubb. Skörpinge GIF fick knoppa av damfotbollen. Ett kontroversiellt beslut, som gjorde att den framgångsrika damfotbollen helt upphörde.

ÄIF fick släppa den fria idrotten men den verksamheten fortsatte i en egen klubb med bibehållet namn. ÄFF: s första årsmöte hölls den 9 januari 1976 och den tillfälliga styrelsen invaldes i sin helhet till att bli ÄFF: s första styrelse. Jan Denckert valdes till klubben förste ordförande. Kassör blev John Anderberg och sekreterare Bert Lundqvist.

Det har förekommit diskussioner om när ÄFF bildades men eftersom 1976 var det första verksamhetsåret räknas 1976, som klubbens bildningsår. Dessutom fanns fortfarande ÄIF och Skörpinge GIF kvar som föreningar 1975.

En femårsplan spikades, två år i division 4, tre år i division 3 och därefter division 2. Premiärsäsongen inleddes starkt med vinst mot de allsvenska guldmedaljörerna

Halmstad BK: s reservlag med 3-2, 2-2 mot MFF: s dito och en uddamålsförlust mot division 2-laget IFK Hässleholm. I serien slutade ÄFF tvåa efter Gunnarstorp. Förlusten i höstens seriefinal med 2-0 var för övrigt den största förlusten under säsongen. Ett försvarsstarkt lag således. 

1977 borde Ängelholms FF vunnit serien. Efter en bra försäsong med goda resultat med, bl.a. segrar mot Perstorp, Råå och Höganäs och en knapp förlust mot HIF utnämndes ÄFF till storfavoriter till seriesegern. Seriespelet inleddes strålande och inte förrän den 10 juni fick ÄFF inkassera den första förlusten, mot Stattena på bortaplan. Det blev 18 matcher i rad utan förlust, imponerande men det skulle inte räcka till serieseger.

När åtta omgångar återstod, i början av september, ledde ÄFF serien med fem poäng och det fanns inte på kartan, att man skulle tappa det försprånget. Det omöjliga hände och när serien avslutades i mitten av oktober blev det till slut en tredjeplats. Av säsongens nio månader spelade ÄFF lysande i åtta. Svårt att förklara men dåvarande tränaren Lars-Göran Persson gjorde ett försök i årsberättelsen:

”En rad olyckliga omständigheter bidrog till missen. Det började med att målvakten Jan Ferm bröt fingret. Jan var kanske seriens bäste keeper och svår att ersätta. Vi hade en bra ersättare i unge Tony Svensson men så blev också han justerad och då blev det svårt. I de viktiga matcherna på hösten, när allt skulle avgöras saknade vi dessutom centrala spelare, som Göran Nilsson, lagets målspruta, mittfältsgeneralen Per-Olof Borggren samt lagets store kreatör Göran Nordblad. De gick helt enkelt inte att ersätta dessa spelare och när förlusterna började komma i september rasade självförtroendet ner i källaren.” Sammanlagt spelade A-laget 49 matcher, 22 i serien, 21 träningsmatcher och 6 cupmatcher. 

Klubbens målsättning från 1976 levde kvar. Inför 1978 var det dags att infria de högt ställda förväntningarna. Då gick det vägen och det första steget mot eliten hade tagits. Division 3 1978 motsvarade i stort sett dagens division 1. Klubben kände sig väldigt nöjda med, att ha uppnått den första målsättningen men det lyckade året hade kostat mycket pengar. Det blev en rejäl baksmälla med ett stort minus i räkenskaperna.

Inför säsongen var ÄFF tippade, att bli ett av topplagen och många trodde, att de skulle gå hela vägen. Försäsongen gick trögt med väldigt ojämna resultat. En förklaring var att förgående säsongers succétränare Lars-Göran Persson(LGP) hade lämnat för HIF. Hans ersättare höll inte den nivå, som krävdes och styrelsen beslutade, att byta ut den nytillsatte tränaren. Comeback gjorde LGP, som generöst lånades ut av HIF. Det blev emellertid ingen bra början på hans återkomst. Seriepremiären mot HBIS förlorades men sedan gick det bättre. Under resten av våren släppte ett försvarsstarkt ÄFF, bara in tre mål, två straffar och ett självmål. Målvakten Jan Ferm höll nollan i nio matcher och under den perioden förlorades bara en match (Högaborg, hemma). När lagen gick till sommarvila ledde ÄFF serien och det greppet släppte man inte.

Sommaren 1979 fick Hjärnarps idrottsplats finbesök. Det brittiska division 2-laget Fullham FC hade förlagt sitt försäsongsläger till Sverige och en av träningsmatcherna spelades mot en kombination av spelare från ÄFF och Hjärnarps GIF(HGIF), då ett division 4-lag. Fullham satsade hårt för att ta steget upp i förstaligan så det var ett stjärnspäckat lag, som äntrade idrottsplatsens inbjudande gräsmatta. De mest stjärnmärkta spelarna var Peter Marinello nyförvärv från storklubben Arsenal. I marknadsföring av matchen beskrevs han som en ny George Best. Andra var målvakten Gerry Peyton, forwarden Chris Guthri samt mittbacken Kevin Lock, med landslagsmeriter. Från ÄFF var följande spelare uttagna, Jan Ferm, Bo-Göran Svensson, Håkan Andersson, P.O. Borggren, Hans Johnsson, Göran Nilsson, Dennis Plahn, och Sonny Nielsen. HGIF ställde upp med, Mats Kinberg, Patrick Paulsson, Lars Karlsson, Stefan Paulsson, Gert-Arne Uhlin, Boris Fransson, Thomas Gudmundsson samt Olle Röijer. Matchen dömdes av Ängelholms elitdomare Jan-Ingmar Svensson på ett utmärkts sätt. Matchen blev en besvikelse för de drygt 1100 åskådarna. Londonlaget visade inte upp något större spel och resultatet kunde lika väl blivit det omvända. Matchen första mål gjordes av Mikael Anderberg på ett distinkt distansskott. I den andra halvleken vände Fullham på matchen och vann med 2-1. Den brittiske tränaren Mike Kelly var mest imponerad av Hans ”Nättraby” Jonsson i kombinationslaget. Andra, som fick beröm i Ängelholmskombinationen var Bo-Göran Svensson, målvakterna Jan Ferm och Mats Kinberg och Olle Röijer. 

Under höstsäsongen förlorade ÄFF endast två matcher, lokalderbyt mot Hjärnarp, vilket sved naturligtvis och mot Mörarp. Sammanlagt spelade A-laget 43 matcher, 22 i serien, 17 träningsmatcher och 4 cupmatcher. I svenska cupen gick man till andra omgången där det tog slut mot division 3-laget Karlskrona. 

Första året i ”trean” och målsättningen var att hänga kvar! Det lyckade efter seger i näst sista matchen mot Arlöv på hemmaplan. ÄFF tog 16 poäng[1], fem vunna, sex oavgjorda och 11 förluster. I tre matcher släppte man in fyra mål. I övrigt var det knappa förluster. Kontraktsförnyelsen till trots var nog den främsta prestationen det här året, att styrelsen lyckades få debet och kredit, att gå ihop. Främsta förklaringen var den gatufest, som föreningen stod arrangör för och som lockade tiotusentals besökare till Storgatan, som var avstängd för all biltrafik. Över 10 000 reselotter á 10 kronor såldes under våren fram till gatufesten. Nu väntade 1980-talet, då de avgörande stegen upp till division 2, allt enligt femårsplanen, skulle tas. Bäste målgörare var Göran Nilsson med 18 mål, fyra i serien, Hasse ”Nättraby” Jonsson tio mål, åtta i serien. Den säkre straffläggaren Per-Olof Borggren gjorde nio mål, fem i serien. Spelartruppen såg ut, som följer, Håkan Andersson, Per-Olof Borggren, Jan Ferm, Sonny Nielsen, Dennis Plan, alla dessa spelade 22 matcher, Bo-Göran Svensson 21, Göran Nilsson 20, Lars Celander och Lars-Eric Isacsson 19 samt Mikael Anderberg och Hans Jonsson vardera 18 matcher, Övriga, som spelade seriematcher var, Carl Greiff, Mats Ahlin, Leif Mårtensson, Hans Persson, Anders Ekman, Jörn Karlsson, Dan Karlsson, Bengt Andreasson, Ulf Örnhag.

Fortsättning följer…………..

[1] På den tiden var det två poäng för vinst och en poäng för oavgjort.

Bildgalleri