Föreningshistoria Ängelholms Fotbollsförening

Fotboll 1997-1999 

En ny storhetstid för Ängelholmfotbollen inleds

Säsongen 1997

1996 inleddes en ny fas. Ett nytt måldokument utformades och en strategi utarbetades. Det handlade inte bara om idrottsliga framgångar utan också om en stark social gemenskap, ansvarstagande för varandra och fair play. 1997 togs nästa steg för att nå sportsliga framgångar. Pär Olof Olsson rekryterade som ny tränare. Det var hans andra sejour i förening. Elva år tidigare ledde han laget, som tog steget upp i division 3 för andra gången i klubbens historia.    Det var en väldigt ung spelartrupp, som skulle spela för ÄFF under säsongen 1997. Snittåldern var nu något över tjugo år. De flesta kom från mycket framgångsrika juniorlag säsongerna 1993-1995. Ny spelare i laget under året var Måns Forsberg med rutin från spel i HIF och Lunds BK i division 2. Han gav backlinjen den stabilitet, som saknats tidigare. Tillsammans med Peter Lind var han något av en ryggrad i laget. Framåt hade den vasse målskytten Christoffer Kjellberg försvunnit men skulle med råge ersättas av Andreas Hallengren, ett annat nyförvärv, som tillsammans med Jonas Rolf bildade det årets målfarligaste anfallsduo i division 4 Nordvästra. Redan under inomhussäsongen kunde man ana, att något bra var på gång. A-laget nådde slutspel i Canon-cup, en stor ”Five a-side-turnering” och blev också kommunmästare i innefotboll. Försäsongen blev emellertid strulig med många skadeproblem. Träningsmatcherna blev därför av blandad kvalitet. Inför seriestarten såg det inte så bra ut men i seriepremiären mot BK Fram, Landskrona, på bortaplan lossnade det rejält. Efter en formidabel insats kunde ”De Gula” åka hem med en 7-0-vinst i bagaget. Framgången fortsatte under vårsäsongen, både i serie- och i cup-spel. Höstsäsongen skulle därför innebära mycket matcher och stora påfrestningar men det unga laget stod pall och lyckades genomföra säsongen på ett utomordentligt sätt. För fjärde gången tog ÄFF steget upp i den tredje divisionen. Utöver detta nådde ÄFF två cup-finaler, DM och NST-cupen. En minnesrik kväll var när det ”Nya ÄFF” bjöd svenska mästarna Halmstads Bollklubb hårt motstånd i Svenska Cupen. Den matchen skulle på ett tydligt sätt influera och peka ut riktningen för klubbens fotbollsutveckling.

A-laget spelade 51 matcher under året, 22 serie-, nio cup, sex DM- och 14 träningsmatcher. Flest matcher spelade Peter Lind med 48, varav 22 serien. Därefter följde Andreas Hallengren 48/21, Christian Jensen 43/19, Tomas Kastman 43/18, Måns Forsberg, 42/21, Henrik Johansson, 42/19, Johan Karlberg, 41/19, Daniel Johansson, 41/15, Peter Carlsson, 40/21, Johan Holm, 40/16, Jonas Rolf, 38/21, Rickard Johansson, 38/20. Bäste målskytt var Andreas Hallengren med 30 mål, varav 9 i serien. Därefter följde Jonas Rolf med, 27/18, Johan Holm, 13/2, Christian Jensen 12/5, Henrik Johansson, 10/5, Peter Carlsson, 9/3, Tomas Kastman, 8/3. 


Säsongen 1998

ÄFF hade en ambitiös målsättning under Mats Johanssons ledning. Det var ingen tvekan att målet var division 2, senare ”Superettan”. Verksamheten växte kraftigt under 1990-talet och utrymmet på idrottsplatsen räckte inte till. Det behövdes fler planer och omklädningsrum. Framförallt var det ungdomsavdelningen som expanderade. Det behövdes välutbildade tränare för att leva upp till den utbildningsplan, som gällde från början av decenniet och det innebar ökade kostnader. Kostnaden för att utbilda en fotbollsspelande ungdom 1998 var drygt 1700 kronor per år. Medlemsavgiften var 600 om året. Föreningens ekonomi växte snabbt. I början av 1990-talet låg årsomsättningen i föreningen på drygt 800 000 kronor. 1998 omsatte klubben nästan 2,5 miljoner. En ny läktare, som svarade upp mot förbundets ökade krav på faciliteter för elitfotbollen stod högt på föreningens önskelista. Ett första steg i en arenasatsning togs under året, när kommunen beslutade, att bygga ut idrottsplatsen med två elvamannaplaner- och en sjumannaplan.                                      Fotbollsmässigt rådde det en viss osäkerhet inför säsongsstarten. Laget var väldigt talangfullt med stor utvecklingspotential men det behövde tillföras ett par erfarna spelare för att laget skulle nå ännu större höjder. ÄFF var ju trots allt nykomlingar i serien. Första pusselbiten blev att Ingemar Olovsson värvades från IFK Malmö och mitt under säsongen lånades klippansonen Markus Jönsson från Halmstads BK. Träningsmängden ökade till fem pass i veckan med mer varierat träningsinnehåll och det var lyckosamt för det blev ett år med få förslitningsskador, vilket gav viktig kontinuitet i laguttagningen. Efter en trög inledning på försäsongen med bra försvarsspel men målfattigt framåt lossnade det, när väl seriespelet kom igång. Det blev en hedrande tredjeplats med snudd på kval och ännu en gång fick ÄFF mäta krafterna med allsvenska topplaget Halmstads BK i Svenska Cupen. Det blev förlust även detta möte nu med 0-1, ett resultat, som var hedrande för gästerna.

En lovande ungdomskull började visa upp sig seniorfotbollen. Det var spelare födda 1982 med Christian Järdler och Mattias Adelstam i spetsen, som båda under året spelade ett flertal matcher i B-laget.  Det såg således väldigt bra ut inför säsongen 1999 och ÄFF nämndes t.o.m. som en av favoriterna till seriesegern.

A-laget spelade 43 matcher under året, 22 serie-, nio cup- och 12 träningsmatcher. Under året genomfördes 132 träningar. Flest matcher spelade Andreas Hallengren med 38, varav 20 i serien. Därefter följde Måns Forsberg och Johan Söderholm, 37/22, Mikael Malmqvist, 37/20, Tomas Kastman, 36/21, Peter Carlsson, 36/19, Peter Lindh och Daniel Johansson, 35/19, Ingemar Olovsson, 33/21, Johan Holm och Christian Jensen, 33/20, Johan Karlberg, 33/17, Markus Jönsson, 28/17, Magnus Christensson och Magnus Leeman, 27/15. Bäste målskytt var Ingemar Olovsson med 18 mål varav 13 i serien. Därefter följde Andreas Hallengren, 18/7, Mikael Malmqvist, 15/5, Johan Holm, 11/10, Markus Jönsson, 8/3, Peter Carlsson, 7/3, Tomas Kastman, 7/2, Peter Lindh, 5/2.


Säsongen 1999

Pär Olof Olsson gick in på sitt, totalt sjunde år som tränare för ÄFF. Det skulle bli hans sista i den rollen. Efter det var han den coach som lett ”De Gula” i flest år. Förhoppningarna var stora på ett ännu bättre resultat än säsongen före. Det var ju också det året, då målsättningen från 1996 skulle uppfyllas och steget till division 2 skulle tas. Spelartruppen förstärktes inför säsongen 1999 med spelare med eliterfarenhet, dessa kom att spela en stor roll när ÄFF gick in i det nya millenniet. Roger Persson(Anderek) hämtades från IFK Malmö. Roger fotbollsfostrades i Munka Ljungby för att sedan fortsätta i HIF innan han hamnade i Malmö. Stavros Papadoupolos började spela fotboll i Klippanklubben BK Rönne. Via Forsby IF värvades han till Östers IF i Växjö. Där gjorde han drygt 50 allsvenska matcher. Efter att ha mellanlandat i Klippans BoIF några säsonger kom han så till ÄFF inför spelåret 1999. Det tredje nyförvärvet av dignitet var Mattias Eriksson. Startade sin karriär i HIF, där han spelade en match från start och gjorde några inhopp. Fortsatte i BK Häcken i division 1. När han vände hemåt blev det Högaborg i division 2 innan han skrev på för ÄFF.                                                                                                                                                             Det blev ett bra resultat i slutändan. Andraplatsen i division 3 var utan tvekan en bra prestation även om besvikelsen hos spelare och ledare var stor. Att falla på målsnöret igen var inte så uppmuntrande. Trea 1998 där tvåan fick kvala och så tvåa 1999 där endast seriesegraren fick chansen att avancera till den högre serien. Hursomhelst var det föreningens bästa placering någonsin. Utslagsgivande var lagets svaga vårsäsong och serievinnarna Helsingborgs Södras jämnhet. Under höstomgången var ÄFF kanske seriens bästa lag, då man bara tappade fyra poäng(två oavgjorda.)Flera unga spelare, som Daniel Johansson, Christian Järdler, Johan Karlberg och Christian Jensen tog nu klivet upp i A-laget och fick mycket speltid.

Arenafrågan diskuterades mycket i styrelsen under åren 1998 och 1999. I augusti detta år resulterade det i att tre nya, efterlängtade, planer invigdes. Under pompa och ståt, med matchbollen levererad via fallskärmshoppare, kunde kommunalrådet Lennart Nilsson klippa invigningsbandet. Under året diskuterades också, att ÄFF skulle ta över skötseln av arenan. Samtidigt fördes en diskussion om byggandet av en bollhall på idrottsplatsen. Ängelholms FF var verkligen på väg. Riktningen var både framåt och uppåt. Under millenniets första år skulle det verkliga genombrottet komma.

A-laget spelade 38 matcher under året, 22 serie-, en cupmatch och 15 träningsmatcher. Flest matcher spelade Christian Järdler med 37, varav 22 i serien. Därefter följde Mattias Eriksson, 35/21, Johan Karlberg, 34/19, Mattias Adelstam, 33/18, Roger Persson, 32/21, Magnus Leeman, 32/19, Markus Jönsson, 31/19, Ingemar Olovsson, 30/20, Stavros Papadoupolos, 30/18, Markus Tilly, 29/19, Peter Carlsson, 26/20, Daniel Johansson, 26/19, Julius Sjödahl, 26/15 och Johan Holm, 24/13.

Bäste målskytt var Mattias Eriksson med 23 mål, varav 13 i serien. Därefter följde Johan Holm, 11/4, Stavros Papadoupolos, 7/3, Ingemar Olovsson,4/3, Julius Sjödahl, 4/3, Johan Karlberg, 3/2, Markus Tilly, 2/2, Markus Jönsson och Mattias Adelstam båda 3/0.